Nu har den här hösten kommit i gång. Träden börjar gulna och det blir mörkare ute.
Jag
är precis hem kommer från en cykelhajk med upptäckarscouterna (båda
våra avdelningar och Skultunas upptäckarscouter, totalt kring 40 pers).
Vi cyklade från Västerås till Skultuna och övernattade i deras
scoutlokal (Bäckebo) och sedan tillbaka i förmiddags. Det är ju en så
väldigt fin cykelväg hela vägen ut dit. Jag tror att det var en precis
lagom utmaning för scouterna. Dessutom har det visat sig att det är lite
si och så med cykelvanan bland barnen idag, så det var en bra övning
för några av dem. Det är mest kickbikes, hoverboards och allt vad det
heter numera. Vi brukar ha vandringshajk varje höst, fast i år var mitt
förslag att cykla istället för att vandra vartannat år, och så blev det.
Förra helgen var det pappas årliga kräftkalas.
Förra
veckan bjöd bl a på nattmangling till efter midnatt för att få ihop
budget och verksamhetsplan inför 2017 för Västmanlands Scoutdistrikt,
nästa 6h styrelsemöte. Budgeten hade ett underskott på c:a 200tkr som vi
successivt lyckades arbeta bort nästan helt. Men det blir kanske inte
överskott under 2017 vilket vi haft flera år i rad nu.
Det
har hänt mycket sedan jag började i distriktsstyrelsen 2009, då var det
en nedgående trend med minskande antal scouter och intäkter. Framtiden
såg inte så ljus ut just då och det pratades om scouternas undergång om
inget gjordes. Men sedan har vi (hela scoutrörelsen) arbetat hårt och
till slut lyckats vända trenden. Organisation och aktivitetsprogram är
uppdaterat, ny scoutklädsel, mer fokus på rekrytering, konsulentstöd och
ledarutbildningar. Nu ökar vårt distrikt med medlemmar istället och får
beröm för att vara bland de bäst fungerade distrikten i landet. S:t
Olofs scoutkår har nu nått taket och vi får inte in fler medlemmar utan
har istället kölista till våra avdelningar. Både kåren och distriktet
har framhävts som förebilder i den här processen. Det är naturligtvis
svårt att veta betydelsen av sin egen insats i de hela, fast det är
tillfredsställande att få vara mitt upp i den här processen.
Under
det här året har jag bestämt mig för att ta mig an utmanarscouterna,
dvs de lite äldre scouterna (15-18 år). Problemet just nu tycks vara
ledarbrist på många kårer som begränsar förmågan att växa, och jag ser
samband med att den här åldersgruppen verkar ha mindre prioritet än
övrig verksamhet. Jag tror att utmanarassistenter behövs för att avlasta
avdelningsledarna och skulle kunna vara en del av lösningen på det här.
Kanske kan man till och med öka antalet scouter som stannar kvar och
fortsätter som ledare. Det senaste är att jag och Tobias håller på att
turnerar runt i Västmanland och besöker alla Utmanarlag.
Sammanfattningsvis är det vi gör att inventera, informera och inspirera
scouterna. Bara det att räkna antal utmanarscouter i distriktet idag har
varit ett problem. Sedan har verksamhetsplanen för 2017 lite mer fokus
på utmanarna (om mina förslag passerade genom KLT i helgen).
Prioriteringen av utmanarscouter och status för utmanarledare behöver
antagligen ökas.
