Snart julafton

Den här hösten har verkligen gått fort och nu är det snart julafton igen. Tre dagar kvar nu. Idag har jag handlat julklappar nästan hela dagen och nu tror jag att det finns tillräckligt med klappar för i år. Det här året är tanken att fira julafton i Göteborg hos min bror och hans familj. Det kommer bli jag, min syster, hennes man, lilla Noah (10 mån) och våra föräldrar som ska försöka oss på att åka tåg tillsammans, så nu är det bara att hålla tummarna för att vädret tillåter tågen att gå som vanligt. Det betyder också att julklapparna har fått bli lite mindre och lättare i år så att de går att transportera på ett tåg. Förra året tror jag att jag slog rekord i både störst och tyngst julklapp, när jag vågade mig på att ge ett akvarium till Pappa och med en tillhörande 10kg säck med akvariesand, båda inslagen efter bästa förmåga. I år är planen istället att allt ska gå ned i en papperskasse.

Igår hade vi planering på Tunby scoutgård och planerade in vårterminen. Mestadels gick detta ut på att äta julmat och spendera den så kallade "ledarpengen" som finns avsatt i budgeten för egna aktiviteter med ledarna inom avdelningen, själva planeringen gick fort när den väl kom igång. Scouterna hade avslutning för två veckor sedan, men mötena startar för deras del igen efter nyår.

Det är lite mer än ett år sedan det var riksdagsval. Min röst på miljöpartiet verkar så här ett år senare nästan helt genialisk. Tyvärr var det för få som gjorde samma sak, och tyvärr är det nästan tre år kvar till nästa riksdagsval. Under EU-valet nästa år kommer jag naturligtvis rösta på Katarina Stensson.

I morgon är tanken att monter julgranen (ja, plastgran, får inte plats med en riktig) och skapa lite julstämning här hemma, titta på På Spåret samt slå in julklapparna. Nu hade jag inte tänkt att arbeta något mer för i år.

Året knepigaste inslagning:

Dagens musik:

Blåsippor, tussilago, fjärilar och en bofink

Jag tog en lite kortare tur längs med Bruksleden i trakterna kring Skultuna idag. Vädret var ju helt underbart med strålande solsken. Nu har det verkligen börjat bli vår och ljust ute, och fåglarna kvittrade. Jag satt ett tag på en stubbe och bara njöt av vädret. Och tog lite bilder med kameran.

Annars har det varit en vanlig arbetsvecka denna veckan. Förra helgen var det påskvecka och jag var hos Mamma och Pappa, och firade påsk med min syster och hennes man, samt Noah som föddes i slutet av februari. Mamma hade gömt ett litet mini-ägg för honom också, fast han behövde lite hjälp att hitta det.

Under annandagen hade jag ett litet kalas här i lägenheten, även om det egentligen var dagen innan min riktiga födelsedag. Bland presenterna i år var det bland annat en ny bokhylla (Billy), en fin fotoram med bild på Noah som syrran gjort och nya matlådor. Jag hade böcker i högar lite här och var eftersom den tidigare bokhyllan var full. Det har blivit en del del nya böcker den senaste tiden, även om det kanske var främst annat än böcker som gjorde hyllan fyll. Nu har jag monterat den nya intill den tidigare och den blev nästan helt full av böcker och bilden på Noah.

Jag har börjat som scoutledare på Onsdagar igen, fast kanske varannan vecka eller så i mån av tid, och för en äldre årsgrupp än tidigare, Äventyrare (13-16 år), eftersom de hade brist på ledare där.

Nästa vecka ska det vara planeringsvecka på Volvo, så det blir en väldigt annorlunda vecka. Det börjar redan på måndag med en planeringsdag inne i Eskiltuna centrum. Vi som pendlar till Eskiltuna brukar samåka, och det blir en hel del logistik den här veckan. Det är olika tider och folk ska till andra platser än vanligt. Dessutom är Combitechs bil som vi brukar åka med inne på däckbyte.

Nytt år

Sakta kommer det nog gå mot ljusare tider igen. Det brukar bli så. Snön regnade bort idag, men det spelar ingen roll för mig. Hellre ingen snö alls än någon sorts blötsnö och is.

I morgon ska jag tillbaka till arbetet igen efter att ha haft ett litet uppehåll i tre veckor under jul och nyårshelgen. Vad skönt bukar folk säga när jag nämner detta, men nej. Jag har inte haft ledigt jag har bara inte varit på mitt arbete. Jag håller på att skriva på en bok, vilket tar en väldigt massa tid och det är vad jag har gjort under den här tiden också, förutom att fira jul och nyår förstås. Jag började med den lite mer seriöst i våras men nu börjar den kanske bli klar. Vad den kommer handla om är lite för komplicerat att skriva om här och nu, kanske skriver jag något om det senare. Det är en faktabok och ingen roman eller så.

Jag arbetar fortfarande på Combitech, men har bytt kontor och sitter numera på kontoret i Västerås när jag väl är där. Kontoret ligger ute vid Iggeby strax intill Rocklunda, ett stort vitt hus som säkert alla som bor i Västerås har sett. Den senaste tiden har jag arbetat på Volvo i Eskilstuna med att bygga grävmaskiner, hjullastare, etc. Så jag har bytt lite inriktning och arbetar numera med inbyggda system, så det är ett helt trassel av kablar, sladdar, knappar och kretskort på min arbetsplats. Det är lite roligt att hålla på med det.

Henrik (min bror) och Paulina (hans fru) var här i Västerås med barnen under trettondagshelgen. Jag bjöd på lunch i lägenheten i förmiddags innan de skulle vidare hem till Göteborg med tåget.

Jag tänkte jag skulle hinna med att uppdatera bloggen under ledigheten, och det kom jag mig således för de absolut sista timmarna. Jag borde uppdatera lite oftare. Det är snart två år sedan sist. Men nu börjar det bli dags att sova inför kommande arbetsvecka. Jag ska också på planeringsmöte inför vårlägret på scouterna i morgon kväll. Så det blir en kort uppdatering idag. Tanken var att uppdatera lite oftare under våren.

Mattias

Den postningen tänkte jag skulle vara en presentation av mig. Tanken är att länka till den från min profil.

Jag tänkte jag skulle börja tidigt. Rent formellt är min födelseort Haraker utanför Skultuna, enligt passet vill säga. Men det första stället som jag minns att jag bott på är Påskliljevägen på Gryta i Västerås. Det första minnet vet jag inte vilket det är då det är svårt att datera dessa. Men tror att jag har några få fragmentariska minnen från nyårsafton 1984. Men då var jag mycket ung, enbart lite över tre och ett halvt år.

Jag har en mindre bror som är lite mer än ett år yngre och en lillasyster som är född 1989.

När jag var 6 år så började jag på Luktärtens förskola där jag gick i två år.

När det var dags att börja skolan var det dock på Önstaskolan en bit längre bort. Första klassrummet vi hade är idag en del av biblioteket som ligger intill. Skolan var ganska full och de hade ont om klassrum, men i tredje klass hade de byggt färdigt den nya Piltorpsskolan dit vår klass fick flytta. Detta var ingen lång flytt utan enbart ett par hundra meter. Där gick jag sedan under mellanstadiet. Högstadiet gick jag åter igen på Önstaskolan då man byggt ut skolan men en ny högstadiebyggnad.

Även om jag gick på Önstaskolan bodde jag dock på stadsdelen Gryta som ligger strax intill Önsta. När jag var omkring 10 år så flyttade vi till Vildvinsvägen som även det ligger på Gryta, så det innebar inget byte av skola för mig. Tvärt om fick jag mycket närmare till skolan, enbart en kort tur genom Syrenvägen. Här bodde också morfar ett tag dess för innan, men han flyttade där i från innan vi flyttade till Vildvinsvägen.

Under gymnasiet gick jag på naturvetenskapliga programmet med inriktning mot teknik, vid Wenströmska gymnasiet. Numera har de rivit skolan och byggt bostäder där istället, men det var en gång det största gymnasiet i Västerås med omkring 2 000 elever. Idag finns det nog inget gymnasium i Västerås som har ens nära så mycket elever, antar jag.

Jag testade på både fotboll och hockey, men det var väl inget som jag hade talang för direkt. Istället blev det scouterna där jag och min bor började samtidigt.

Min första egna dator köpte jag för egna pengar 1994 och det var då en PC. Vilket var dyra saker på den tiden. Jag hade naturligtvis "lekt" med commodoren och amigan hos mina kompisar, även om jag aldrig ägde någon själv, men det här var en riktigt PC med windows. Det här blev sedan en lång tid mitt största intresse. Idag har det istället blivit mitt arbete.

Under sommaren 2000 gjorde jag lumpen vid Enköping och Östersund. Till hösten 2001 började jag studera Datateknik vid Mälardalens högskola i Västerås. Tröttnade dock på denna stan och flyttade 2003 till Linköping där jag fortsatte med att studera datateknik. Flyttade hem till Västerås igen våren 2009.

När det gäller fritidsintressen så försöker jag hela tiden hitta nya. Bl a har jag ett (eller eg två) akvarium. En kajak som jag använder allt för sällan, men är ute i naturen ibland. Jag fick ett nytt stormkök i julklapp som jag tänkte använda i år. Fotar lite ibland, och var med i en fotoföreningen i Linköping då jag bodde där. Jag tycker också det är spännande med forntidshistoria.

Just nu bor jag på Bjurhovda som jag upplever som ett ganska lugnt område. Syrran bor i Skiljebo och mina föräldrar inte långt där ifrån vid Odensviplatsen, förutom under somrarna då de bor ute vid Skultuna. Min bror bor dock i Göteborg sedan ett tag tillbaka.

Värderingar

Då var det helg igen och nu har jag fått tid att skriva något på bloggen igen. Jag tänkte att den här gången skulle jag skriva något mer viktigt. Jag funderat på vad det skulle kunna vara som är viktigt att spendera lite tid till att skriva under en fredagseftermiddag. Men, en viktig sak som jag skulle vilja skriva något om är det som brukar kallas för värderingar. Så jag tänkte jag skulle skriva en blogg-post om det.

Jag har varit slutledare många år och värderingar är antagligen det kraftfullaste verktyget man har att arbeta med som scoutledare. Låt mig förklara vad jag menar med värderingar.

För många år sedan besökte jag en stad här i Sverige där jag inte varit tidigare. Redan de första timmarna fick jag lära mig att det har var inte viken stad som helst. Det var en stad helt olika alla andra städer jag någonsin besökt. För det första transporterade sig folk inte med bil utan genom att gå eller cykla, och när man dit man skulle ställde man bara från sig cykeln utan att låsa den. Varför utan att låsa den? Jo, för detta var en stad som inte hade någon polis. Ingen tänkte ens tanken att stjäla något här. Saknades en cykel fick man ta reda på vem som lånat den. Hittade man en kamera eller telefon på marken tog man reda på vem som ägde den, tor sedan med sig någon kompis för att söka upp platsen där personen bodde och lämnade över denna. Ett enkelt tack, och sedan fortsätter man tillbaka för att hjälpa till med de saker som behövdes. På vägen tillbaka ser man någon som ensam stretar med att bära en tung vattendunk, men naturligtvis får han hjälp av ett gäng ungdomar som passerar förbi att bära vattendunken. Det är så ju så mycket enklare om man är fler som bär och ska man ändå åt samma håll, så varför inte hjälpa till. Samtidigt dyker det upp en person som har lite svårt att prata Engelska, men han verkar vara från Nambia utifrån hans t-shirt, efter en del teckenspråk förstålar vi att han letar efter en kiosk. Någon såg en nyss en kiosk och pekar. En kille går runt med en skylt runt halsen: "gratis kramar". En person tappar något på marken och någon springer efter för att lämna över.

På kvällen är det samling vid stora scenen, cheferna, en kvinna och en man, håller varsitt tal eller delvis tillsammans och hälsar oss välkomna. På kvällen sitter några runt en eldstad. De erbjuder oss som går förbi att sitta med och naturligtvis tar vi det erbjudandet. De är lika delar från Uzbekistan och Bromölla, och de förstämda sjunger just nu hejdlöst på ett språk som vi inte förstår, sedan lyssnar vi på deras traditioner och försöker hänga på så gott det går när de instruerar deras seder, de skrattar åt oss när vi försöker tala deras språk vi och åt dem när de försöker tala Svenska. Samtidig har några av deras ledare tillrätta någon sorts maträtt de haft med sig ingredienserna till och bjuder på. Sedan beger vi oss vidare till mötesplatsen för de äldre ungdomarna, här skrålas det hejdlöst och spelas hög musik, som vilken nattklubb eller festival som helst, men kön till juice-baren är allt för lång. Bättre att satsa på en toast och fanta istället. Dagen efter stannar vi på ett fik, en person sitter ensam vid ett bord så vi frågar om vi får flytta dit. Knasig kille, men en trevligt stund. Kanske ses vi igen senare. Någon snubblar på en tältspik, men sätter tillbaka den i marken igen och återställer varningsskylten som blåst bort. Ser samtidigt att en handduk som sitter på tork håller på att blåsa bort, lägger in det i tältet istället.

Den här staden skulle jag gärna ha bott i resten av mitt liv. Men, tyvärr var detta bara en tillfällig stad och tyvärr varade den vara en vecka under sommaren. Men var då en av Skånes största med 24 000 invånare. Och nästan allt som brukar finnas vid en vanlig stad fanns även här, till och med ett fältsjukhus dit ambulanserna kör de som skadar sig. Brandbilar. Banker, matbutiker, apotek, mataffärer, restauranger. Men ingen polis. Allt detta i texten har kanske inte hänt i exakt dessa detaljer, men inte långt ifrån. En underbar plats där det råder en sorts gemenskap där alla hjälper till och tar ansvar för varandra. Man hjälper till och respekterar varandra.

Och hur kommer nu värderingar in i allt det här? Jo, inom scouterna har vi något som vi kallar för värdebaserat ledarskap. Genom att själva ha schysta värderingar så lär vi ut det till andra. När vi ledare beter oss på det här viset mot varandra och mot ungdomarna, så beter de sig också ungdomarna på detta sättet mot varandra. Det är därför viktigt att hela tiden leda med goda värderingar. Även om detta bara var en för en vecka är jag helt säker på att de ungdomarna som varit med på ett sådant här läger är underrepresenterade i all form av brottsstatistik. På scoutaktiviteter är det inte tillåtet med alkohol när det är ungdomar med på arrangemanget, och när ledare måste röka så får man göra det så att ungdomarna inte kan se detta. Alla spår av droger leder till att man blir hemskickad, men det har jag inte ens hört talas om att det skulle har hänt någon gång.

På samma gång som det är viktigt att vara en förebild är det också viktigt att markera när någon gör något som inte stämmer med sina egna värderingar. Barn kan vara ganska elaka mot varandra. Tilltalar varandra med fula ord eller säger elaka saker till varandra. När det sker brukar jag bemöta detta direkt och få dem förklara vad de menar och varför de sa så, varpå de får förklara för den andra personen att det var något de inte egentligen menade. Det är inte lika roligt att kasta ur sig meningar om man sedan måste förklara vad man menar. Först när den ena förstått att det var elakt och den andra att det inte var något som menades så släpper jag det.

På ett scoutmöte gör man i huvudsak tre saker: (1) träffar andra ungdomar i samma ålder, (2) har roligt och (3) utvecklas som person till en ansvarstagande individ enligt scoutprogrammet som beskrivs i ledarskapsboken och innehåller 14 målspår för vad man anser att detta innebär i praktiken. Den sista av dessa punkter är ledarens del av mötet och det märker antagligen inte ungdomarna av om det går som det ska, de märker enbart av de två första, förrän de själva blir så gamla att de får gå en av scouternas ledarutbildning naturligtvis. De första två brukar ungdomarna sköta själva men är en nödvändighet för att få det hela att fungera.

Jag minns ett möte äär jag delade jag upp ungdomarna i mindre grupper, sedan valde jag ut en "ledare" per grupp av den typen som kanske inte är den naturliga ledare. Exempelvis en något mer tillbakadragen tjej i en grupp av killar. Sedan spred jag ut de olika grupperna i scoutlokalen men samlade alla "ledarna" för respektive grupp och gav dem en ganska komplicerad uppgift som gruppen skulle lösa. Sedan fick de gå tillbaka och förklara för de andra. Naturligtvis tog det inte en lång stund innan det kom massa ungdomar springande och ville få det förklarat av mig vad det var de skulle göra... varpå jag förklarade att det har jag redan berättat för dem.

Det här är en uppgift som handlar om värderingar. Att lära sig lyssna på någon man inte brukar lyssna på. Att lära sig att värdera samtliga individer i grupper på ett sådant sätt att de går att lyssna på. Något som naturligtvis barn och ungdomar har svårt för.

Jag tror det finns många vuxna som inte skulle klara av denna uppgiften. Kastar man in ett incitament att vinna, erbjuder en belöning, sedan ska en grupp mellanchefer sitta och lyssna på när en av de nyanställda ungdomarna förklarar en komplicerad uppgift. Det skulle nog vara en utmaning för många chefer.

Dessa har antagligen inte varit scouter, och har inte fått lära sig bra värderingar.

Tänk om alla kunde få vara scouter, och tänk.... om alla städer skulle vara på det här viset.

Höst, faktiskt. Nästan vinter.

Så, det har blivit dags för lite uppdatering igen.

Det har hänt ganska mycket sedan sist. Sedan oktober förra året så arbetar jag på Combitech som konsult. Att jag arbetar på Combitech är dock inte helt korrekt eftersom jag egentligen arbetar hemma och har gjort så mestadels det senaste helvåret, eftersom det är som det är nu med dessa tider. Men annars så sitter jag i kontoret i Enköping och pendlar med bilen. Just nu arbetar jag för Bombardier med Stockholms nya tunnelbanetåg och även uppgraderingen av de tidigare tågen. Rent praktiskt är jag PKI-support. Men, lite där emellan arbetar jag också som evaluerare för Common Criteria vilket praktiskt är ganska lika det som jag gjorde tidigare i Stockholm.

Så, att sitta här hemma och arbeta är naturligtvis lite enformigt. Fördelen är att jag kan gå direkt från sängen och till arbetet, och bara plocka med mig lite frukost på vägen där emellan. Nackdelen är att jag mestadels bara är här hemma och ibland har jag inte lämnat lägenheten på flera dagar.

I somras hemestrade jag genom att besöka lite sevärdheter här i närheten, så jag tog upp ett tidigare intresse som jag hade förut men inte har haft tid med. Jag antar att det också är en sådan sak som kommer med åldern att man intresserar sig för hur det har varit tidigare och historien kring hur vi hamnade här. Vi har ju Anunds hög här inte så långt från där jag bor, men ärligt talat så är det bara en jordhög med lite resta stenar runt omkring. Det är antagligen någon begraven i högen, men det är ju inget om syns utanpå och man vet väl inte riktigt vem det är heller. Och en runsten förstås. Jag hade en period för en bunt med år sedan då jag försökte lära mig läsa fornnordiska och besökte massa runstenar, mestadels i linköpingstrakten, ibland kan jag läsa på stenarna än idag om det är en enkel text, men har man sett tillräckligt många runstenar så är de flesta ganska lika faktiskt. Men... det finns riktigt häftiga fornminnen från förhistorisk tid i skogarna här omkring. Problemet är bara att man många gånger behöver karta och kompass för att ta sig dit. Det jag syftar på är fornborgarna som är nutidens mest underskattade fornminnen. Till skillnad från en gravplats har här har varit riktigt häftiga platser där det hänt saker. Orsaken till att de är så underskattade är väl kanske bara att man inte riktigt vet exakt vad. Vilket kanske bara gör det ännu mer spännande.

Så, det har varit sommarens projekt att besöka dessa. Dock jagad av mygg, bromsar, älgflugor, fästingar, vildsvin och jägare. Eller, ja vildsvinen sprang väl snarare ifrån mig kanske. Men, jag var bara några meter från en mamma gris med hennes två små studsbollar som studsade efter, så det kanske kunde ha blivit så. Och jägarna var kanske inte ute efter mig i första hand och jagade mig inte heller. Men de blev inte så glada när jag skrämde bort deras hjortar. Så... Anunds hög är helt klart ett säkrare utflyktsmål så jag kan kanske förstå varför man väljer detta istället.

Förra helgen skulle jag varit i Göteborg hos min bror och åkt dit med mamma, pappa och syrran, men tyvärr blev det inställt eftersom den sortens aktiviteter inte rekommenderas just nu. Det får bli någon gång senare. Sedan får vi se om det ens blir någon jul i år. Ser ju inte så bra ut just nu om det fortsätter så här.

Men, tids nog blir det nog vår igen.

Kvällens låt:

Senste året

Jag kan konstatera att det nu gått ytterligare ett år sedan jag uppdaterade här senast. Så jag tänkte att det är dags för en uppdatering igen.

Sedan sist har jag hittat något som antagligen är världens bästa hobby... jag har börjat att odla akvariefisk. De här på bilden är små zebrafiskar som är omkring 6 veckor gamla. Från början är de så extremt små att man knappt ser dem, kanske i storleksordningen omkring 1/3 blomfluga eller så, sedan växer de ganska fort och vartefter de växer börjar de äta allt större foder och börjar allt mer likna och bete sig som sina föräldrar. När de är 3-4 månader så säljer man dem och tjänar på så vis lite pengar på sin hobby också. Dock, en extrem materialsport så det kostar fortfarande mer än man kan sälja dem för.

Så, nu vete tusan vad mer jag ska hitta på mer att skriva om det senaste året. Det har naturligtvis hänt massor, men på samma gång inte så mycket som känns värt att skriva om här.

Familjen Akeus har utökats med en liten Egil, så i somras så var det dop i Göteborg. Dock lyckades jag komma sent och missade precis själva dopet. Det kändes lite snopet när man åkt så långt och sedan missar med 5 minuter eller vad det var. Men jag fick i vilket fall träffa både Egil, Vidar och resten av familjen. Sedan dess har de också varit här på besök i min lilla lägenhet.

För ett par veckor sedan hade jag också ett litet födelsedagskalas här hemma. Ingen tårta den här gången, men dock tacos.

Jag har också varit och demonstrerat i Stockholm för ett friare internet. Tyvärr tror jag inte det kommer leda någon vart, men nu kan man i vilket fall i efterhand säga att man var emot. Det jag (och piratpartiet tillsammans med gröna gruppen i EU-parlamentet) vill är att upphovsrätten bara ska gälla i kommersiella sammanhang. Åtminstone de två delar av upphovsrättens två ekonomiska rättigheter, dvs exemplarframställning och offentligt framförande av verket. Vilket är helt logiskt eftersom det ändå inte finns några pengar att fördela om man inte har ett vinstintresse. Resultatet av en för stark upphovsrätt är ett allt för kommersialiserat internet.

Nej, nu ska jag nog ta mig an cykeln. Pyspunka på framhjulet. Jag köpte en ny cykelpump igår så nu finns det inga ursäkter för att inte ta tag i problemet. Sedan vore det kanske lite roligt att testa om pumpen fungerar bra också (syftar framförallt på tryckmätaren, den förra och numera trasiga pumpen hade inte en sådan).

Dagens låt: "Avicii - SOS", det är dock lite sorgligt att den slutar så tvärt.