Linköping

Den här veckan är jag tillbaka i Linköping. Tiden går fort och det var mer än tre år sedan jag lastade upp allt jag hade i bilen och flyttade här ifrån. Idag har jag haft möjligheten att cykla runt lite och minnas allt som hänt här. Jag har inte varit i Linköping alls på två år, och var bara här en kort stund senast. Jag var helt säker på att jag skulle känna mig hemma precis som sist jag var en kortare sväng i ryd, hemma i gamla trista Ryd... men det blev inte riktigt så.

Det känns snarare som en avlägsen plats som jag var på under min ungdom. Det jag minns när jag cyklar runt här är sådant som hände de första 2-3 åren som jag bodde här och inte den resten av tiden av de nästan exakt 6 år jag bodde här, mot slutet hände allt mindre och på slutat var allt bara segt och trist. De jag minns är de varma positivt och mysiga minnen, och den där spännande stämningen när allt är nytt och en egen bostad och allt det där. Det är minnen från nollningar, kravaller, och alla personer som bodde här då. Numera har jag har inte kontakt med någon alls här längre.

Min tid i Linköping började med att jag tröttnade på mitt gamla Västerås och jag längtade till något nytt och annorlunda då under vår, sommar och hösten 2002, trotts att jag precis påbörjat en 4 års utbildning i Västerås på Mälardalens högskola. Jag bode kvar hos mina föräldrar och fick inte studentbostad eftersom inflyttade studenter hade förtur och det var brist på studentbostäder. Så, jag bestämde mig för att flytta och fortsätta mina studier någon annan stans, helst vid något större universitet. Efter att ha övervägt Göteborg och Uppsala blev det till slut Linköping och D-programmet. Tanken var att studera där i omkring 3-4 år men av olika orsaker så blev jag kvar där i 6 år.

Det känns som att jag är lite i samma situation som då, jag börjar tröttna på Västerås igen. Speciellt nu när jag mins känslan av att allt är helt nytt och spännande. Fast det finns kanske just ingen orsak att flytta någon stans just nu.